Brewdog - Trashy Blonde

"You know you shouldn't"

Men man gör det i alla fall och ångrar sig fanemej inte. Brewdog har med Trashy Blonde levererat en maltig ale med klar beska och viss fruktig syrlighet i smaken. Namnet får en att tänka blaskig amerikansk white trash öl likt Budweiser, Miller Light osv men så är inte fallet. Trashy Blonde får klart godkänt.

Mattes betyg: 7

Patas betyg: 7,5

Patas kommentar: Kan bara hålla med Matte när det gäller smaken. Men för att koppla tillbaka till det inledande citatet kan jag bara berätta om en kväll när jag tog en flaska av denna blonderade skönhet. Jag hade nästan druckit upp flaskan när jag insomnade på soffan. När jag vaknade tre timmar senare runt kl. 02.15 och skulle bära bort flaskan till diskbänken fick jag se att det fanns lite öl kvar på botten av flaskan. Jag tog mig en kort funderare och kom lätt fram till slutsatsen att det bara var att svepa ner resten innan det bar av till sängen. Den smakar gott till sista slasken.

Brewdog - 77 Lager

När jag var yngre fanns det inte direkt det urvalet av öl som finns idag på systembolaget. Det mesta då var ju egentligen lager. Det är först nu på senare år det uppmärksammats rejält på gröna kiosken om de olika varianter som finns. Detta har mer eller mindre gjort att man på senare år knappt druckit en lager. När Brewdog släppte 77 Lager var det ändå ett måste att gå tillbaks till grunden av öldrickandet för mig, ljus lager.

Brewdog har gjort en lager som en lager ska smaka. Ren och frisk med klar brödton och härlig beska. Den doftar även härligt av humle. För att vara en lager är den förbannat god och det är utifrån det som jag betygsätter den.

Mattes betyg: 8

Patas betyg: 7,5

Innis & Gunn - Oak Aged Beer Rum Cask

Så var det dags igen för en liten annorlunda sötsak. Innis & Gunn har valt att lagra denna öl i 57 dagar på romfat.

Ölen har en fantastiskt varm och mysig brun färg med en klar sötaktig doft av vanilj, knäck och bränt socker. Det går med andra ord klart att känna romdoften. Den har en smak av smörkola och bränt socker med lite malt i bakgrunden även om romens sötma tar kommandot.

Det är en spännande kombination som en finsmakare ändå ska ha provat på för den annorlunda smaken. Som med deras senaste whisky variant. Lite av en finöl som man bara ska njuta av i sin ensamhet nån gång, men ändå inte tillräckligt god för att det ska bli någon bestående öl som man kan tänka sig att köpa ofta för att åtnjuta. Det blir lite för sött i slutändan och lite för lite öl.

Mattes betyg: 6
Patas betyg: 5

Patas kommentar: Jag ger denna öl godkänt, men inte mer, av den enda anledningen att det är en skön idé. Jag tror att denna öl finns till försäljnign p.g.a. att skottar är så förbannat snåla så när dem kom på att romfat var helt fel hade de lagt för många liter på lagring. Men min sambo vill ge betyget 7. Så alla kommer inte tycka som jag. Pröva gärna det är idén värd.

Williams Bros Brewing Co - Seven Giraffes

Ytterligare en skotsk öl. Jäklar vilken inflation det tycks råda på ölsorter därifrån nu. Med Brewdog, Twisted Thistle IPA samt Innis & Gunn i bakhuvudet så visste jag att det fanns förutsättningar för denna skotska brygd från Williams Bros Brewing Co.

Fin krona. Gyllenljus kropp med en fruktig doft. Lovande. Tyvärr smakar den inte så mycket som jag hoppats på. Viss beska, svagt brödig ton och lite fruktigt. Den funkar men inte bjuder inte på några wow-faktorer.

Mattes betyg: 4,5

Great Divide - Yeti Imperial Stout

Så här på fredagskvällen har jag blivit lite sugen på en god öl, men då jag varit hemma med sjukt barn nästan hela veckan, kände jag att jag inte riktigt gjort mig förtjänt av att njuta en öl. Så det var det bara att kliva ut i mörkret och flytta lite gjutjärn för att göra sig förtjänt av en STARK öl på fredagskvällen. För denna Yeti från Great Divide Brewing Co i Colorado är ganska stark 9,5%, jag har hittills bara goda minnen av bryggd från detta bryggeri.

När jag häller upp stouten ser den nästan ut som tjära och jag tycker det ser ut som att den knappt kommer ur flaskan, för att den är för tjock. Skumkronan försvinner ganska snart. Näsan förs ner i glaset och doft dras in i den samma på liknande sätt som jag lärde mig på en whiskyprovning för inte så länge sedan. Doften ska dras in som om du försökte damsuga insidan på glaset, detta ska göras tre gånger (det är skillnad mot att bara sniffa lite vid kanten). Den svarta drycken i glaset doftar tydligt av malt, inslag finns oxå av bl.a. soja och kaffe. Med andra ord luktar den gott.

Smaken tilltalar mig även den. Stor beska, fyllig, maltig, och med ovanstående doft inslag. Den smakar stark öl, men det ska ju en öl av detta slag göra. Kanske tycker jag inte att det gör något att den smakar starkt då jag känner mig nästan lika stark (efter träningen), precis som tsaren i ryssland måste ha gjort. Namnet Russian imperial stout kommer från början av att brygden tillverkades för export till den ryska tsaren.

Patas betyg: 7,5

Mattes betyg: 6,5

Mattes kommentar: En av de snyggaste ölen hittills. Ölens namn och etikett fick mig att plocka fram lite skön musik i form av Primus - The brown album likväl som Clutch låt The Yeti från Elephant Riders. Sen att ölen är svartare än Darth Vader och att skumkronan har samma färg som avloppsvatten försämrade inte förhoppningarna om ölen. Som en Russian Imperial Stout ska vara. Kan bara instämma med Pata om smak och doft. Skillnaden är att jag vid provningstillfället ansåg att den smakade FÖR starkt av alkoholen. Jag brukar gilla imperial stout varför jag blev förvånad att jag tyckte den var för stark. Misstänker dock att jag vid ett senare tillfälle kan komma att tycka att den är godare.

Guiness

Få öl har ett sånt rykte som Guiness. Få öl förtjänar ett rykte som klassiker. Guiness är en klassiker. Var aldrig förtjust i Guiness förrän jag flyttade till Irland och förmodligen skulle ha blivit av med kulorna om jag inte drack Guiness. Så jag drog till en av Dundalks 250 pubar för dess 20 000 invånare. Som fortfarande okunnig svensk stod jag kvar efter beställning. "Did yie want some morrr lad? Go sit daun son." kommenderade bartendern. Ca 15 minuter senare anländer min Guiness på bordet med en fint skumsnirklad treklöver. Jag smakade och det var fanemej den godaste ölen jag provat än så länge då. För övrigt fick jag ett antal Guiness gratis på de irländska pubarna när bartendern hällde upp dom för fort. När skulle det hända i Sverige?

Som de påstod så får man en Guiness om dagen som patient på sjukhus där borta för att den är så bra för kroppen. Jag tror dom. Härligt len och mjuk med den bästa av skumkronor på. Smaken är lite svagt bränd men ändå väldigt mild och skonsam. Hade jag varit på en pub på Irland nu så hade det blivit absolut toppbetyg, men nu satt jag hemma med en sketen burköl som jag själv hällde upp på några få sekunder bara vilket sänker betyget något.

Mattes betyg: 8,5 av 10

Brouwereij De Ranke - XX Bitter

Här är dagens tips!

Vänta inte en vecka innan du skriver en recension för en öl du provat & sedan tagit flera andra öl efteråt. Det finns en risk att du tappar en del beskrivande detaljer...

Det jag kommer ihåg från denna XX Bitter (eller är det Bitter XX???) var att den just var otroligt bitter vilket jag normalt sett inte brukar ha något emot. Den var grumlig som en färsköl och gav intrycket av att vara ett misslyckat försök att framställa någon form av weissbier kombinerat med Trappistöl. Jag minns åtminstone att jag inte var direkt förtjust i den överhuvudtaget trots den kraftiga humlearomen och bitterheten i smaken. Jag minns det så väl så att jag inte anser det nödvändigt att köpa den igen för att ge den en mer beskrivande recension. Det säger väl det mesta tyvärr...

Mattes betyg: 3 av 10