Brewdog - Trashy Blonde

"You know you shouldn't"

Men man gör det i alla fall och ångrar sig fanemej inte. Brewdog har med Trashy Blonde levererat en maltig ale med klar beska och viss fruktig syrlighet i smaken. Namnet får en att tänka blaskig amerikansk white trash öl likt Budweiser, Miller Light osv men så är inte fallet. Trashy Blonde får klart godkänt.

Mattes betyg: 7

Patas betyg: 7,5

Patas kommentar: Kan bara hålla med Matte när det gäller smaken. Men för att koppla tillbaka till det inledande citatet kan jag bara berätta om en kväll när jag tog en flaska av denna blonderade skönhet. Jag hade nästan druckit upp flaskan när jag insomnade på soffan. När jag vaknade tre timmar senare runt kl. 02.15 och skulle bära bort flaskan till diskbänken fick jag se att det fanns lite öl kvar på botten av flaskan. Jag tog mig en kort funderare och kom lätt fram till slutsatsen att det bara var att svepa ner resten innan det bar av till sängen. Den smakar gott till sista slasken.

Brewdog - 77 Lager

När jag var yngre fanns det inte direkt det urvalet av öl som finns idag på systembolaget. Det mesta då var ju egentligen lager. Det är först nu på senare år det uppmärksammats rejält på gröna kiosken om de olika varianter som finns. Detta har mer eller mindre gjort att man på senare år knappt druckit en lager. När Brewdog släppte 77 Lager var det ändå ett måste att gå tillbaks till grunden av öldrickandet för mig, ljus lager.

Brewdog har gjort en lager som en lager ska smaka. Ren och frisk med klar brödton och härlig beska. Den doftar även härligt av humle. För att vara en lager är den förbannat god och det är utifrån det som jag betygsätter den.

Mattes betyg: 8

Patas betyg: 7,5

Innis & Gunn - Oak Aged Beer Rum Cask

Så var det dags igen för en liten annorlunda sötsak. Innis & Gunn har valt att lagra denna öl i 57 dagar på romfat.

Ölen har en fantastiskt varm och mysig brun färg med en klar sötaktig doft av vanilj, knäck och bränt socker. Det går med andra ord klart att känna romdoften. Den har en smak av smörkola och bränt socker med lite malt i bakgrunden även om romens sötma tar kommandot.

Det är en spännande kombination som en finsmakare ändå ska ha provat på för den annorlunda smaken. Som med deras senaste whisky variant. Lite av en finöl som man bara ska njuta av i sin ensamhet nån gång, men ändå inte tillräckligt god för att det ska bli någon bestående öl som man kan tänka sig att köpa ofta för att åtnjuta. Det blir lite för sött i slutändan och lite för lite öl.

Mattes betyg: 6
Patas betyg: 5

Patas kommentar: Jag ger denna öl godkänt, men inte mer, av den enda anledningen att det är en skön idé. Jag tror att denna öl finns till försäljnign p.g.a. att skottar är så förbannat snåla så när dem kom på att romfat var helt fel hade de lagt för många liter på lagring. Men min sambo vill ge betyget 7. Så alla kommer inte tycka som jag. Pröva gärna det är idén värd.

Williams Bros Brewing Co - Seven Giraffes

Ytterligare en skotsk öl. Jäklar vilken inflation det tycks råda på ölsorter därifrån nu. Med Brewdog, Twisted Thistle IPA samt Innis & Gunn i bakhuvudet så visste jag att det fanns förutsättningar för denna skotska brygd från Williams Bros Brewing Co.

Fin krona. Gyllenljus kropp med en fruktig doft. Lovande. Tyvärr smakar den inte så mycket som jag hoppats på. Viss beska, svagt brödig ton och lite fruktigt. Den funkar men inte bjuder inte på några wow-faktorer.

Mattes betyg: 4,5

Great Divide - Yeti Imperial Stout

Så här på fredagskvällen har jag blivit lite sugen på en god öl, men då jag varit hemma med sjukt barn nästan hela veckan, kände jag att jag inte riktigt gjort mig förtjänt av att njuta en öl. Så det var det bara att kliva ut i mörkret och flytta lite gjutjärn för att göra sig förtjänt av en STARK öl på fredagskvällen. För denna Yeti från Great Divide Brewing Co i Colorado är ganska stark 9,5%, jag har hittills bara goda minnen av bryggd från detta bryggeri.

När jag häller upp stouten ser den nästan ut som tjära och jag tycker det ser ut som att den knappt kommer ur flaskan, för att den är för tjock. Skumkronan försvinner ganska snart. Näsan förs ner i glaset och doft dras in i den samma på liknande sätt som jag lärde mig på en whiskyprovning för inte så länge sedan. Doften ska dras in som om du försökte damsuga insidan på glaset, detta ska göras tre gånger (det är skillnad mot att bara sniffa lite vid kanten). Den svarta drycken i glaset doftar tydligt av malt, inslag finns oxå av bl.a. soja och kaffe. Med andra ord luktar den gott.

Smaken tilltalar mig även den. Stor beska, fyllig, maltig, och med ovanstående doft inslag. Den smakar stark öl, men det ska ju en öl av detta slag göra. Kanske tycker jag inte att det gör något att den smakar starkt då jag känner mig nästan lika stark (efter träningen), precis som tsaren i ryssland måste ha gjort. Namnet Russian imperial stout kommer från början av att brygden tillverkades för export till den ryska tsaren.

Patas betyg: 7,5

Mattes betyg: 6,5

Mattes kommentar: En av de snyggaste ölen hittills. Ölens namn och etikett fick mig att plocka fram lite skön musik i form av Primus - The brown album likväl som Clutch låt The Yeti från Elephant Riders. Sen att ölen är svartare än Darth Vader och att skumkronan har samma färg som avloppsvatten försämrade inte förhoppningarna om ölen. Som en Russian Imperial Stout ska vara. Kan bara instämma med Pata om smak och doft. Skillnaden är att jag vid provningstillfället ansåg att den smakade FÖR starkt av alkoholen. Jag brukar gilla imperial stout varför jag blev förvånad att jag tyckte den var för stark. Misstänker dock att jag vid ett senare tillfälle kan komma att tycka att den är godare.

Guiness

Få öl har ett sånt rykte som Guiness. Få öl förtjänar ett rykte som klassiker. Guiness är en klassiker. Var aldrig förtjust i Guiness förrän jag flyttade till Irland och förmodligen skulle ha blivit av med kulorna om jag inte drack Guiness. Så jag drog till en av Dundalks 250 pubar för dess 20 000 invånare. Som fortfarande okunnig svensk stod jag kvar efter beställning. "Did yie want some morrr lad? Go sit daun son." kommenderade bartendern. Ca 15 minuter senare anländer min Guiness på bordet med en fint skumsnirklad treklöver. Jag smakade och det var fanemej den godaste ölen jag provat än så länge då. För övrigt fick jag ett antal Guiness gratis på de irländska pubarna när bartendern hällde upp dom för fort. När skulle det hända i Sverige?

Som de påstod så får man en Guiness om dagen som patient på sjukhus där borta för att den är så bra för kroppen. Jag tror dom. Härligt len och mjuk med den bästa av skumkronor på. Smaken är lite svagt bränd men ändå väldigt mild och skonsam. Hade jag varit på en pub på Irland nu så hade det blivit absolut toppbetyg, men nu satt jag hemma med en sketen burköl som jag själv hällde upp på några få sekunder bara vilket sänker betyget något.

Mattes betyg: 8,5 av 10

Brouwereij De Ranke - XX Bitter

Här är dagens tips!

Vänta inte en vecka innan du skriver en recension för en öl du provat & sedan tagit flera andra öl efteråt. Det finns en risk att du tappar en del beskrivande detaljer...

Det jag kommer ihåg från denna XX Bitter (eller är det Bitter XX???) var att den just var otroligt bitter vilket jag normalt sett inte brukar ha något emot. Den var grumlig som en färsköl och gav intrycket av att vara ett misslyckat försök att framställa någon form av weissbier kombinerat med Trappistöl. Jag minns åtminstone att jag inte var direkt förtjust i den överhuvudtaget trots den kraftiga humlearomen och bitterheten i smaken. Jag minns det så väl så att jag inte anser det nödvändigt att köpa den igen för att ge den en mer beskrivande recension. Det säger väl det mesta tyvärr...

Mattes betyg: 3 av 10

Brooklyn - East India Pale Ale

Vilken lycka jag kände när jag på Systembolaget idag fann ännu en av mina favoriter. Den här IPAn har tidigare endast blivit inmundigad på lokal, då den tidigare tillhört Systembolagets beställningssortiment.

Nämnas bör dock att jag hittills inte smakat en enda dryck från Brooklyn Brewerys som jag inte tyckt bra om. Jag gillar fruktigheten som de alltid bjuder på. East IPAn innehåller även en skön beska och är full av humle. Varje klunk är för mig en njutning, det känns precis så som det låter när DynamitHarry förklarar ölens väg ner genom strupen och hur ölen slår små volter innan den lägger sig till rätta.

Enligt mig finns det inget tillfälle där denna brygd gör bort sig, den passar till det mesta som livet kastar på en.

Dessutom är etiketterna riktigt snygga, bara det borde räcka till ett köp.

Patas betyg: 8
Mattes betyg: 8,5

Mattes kommentar: "Det här var den godaste ölen jag druckit på länge." - tanken ekade genom mitt huvud när jag tagit de första klunkarna. Att ölen dessutom fick mig att helt glömma bort mitt snussug gjorde inte att ölen uppskattades mindre. Kan hända att upphörandet av snusningen orsakade den enorma uppskattningen av att rusmedel åter intogs i kroppen... Men god som fan var den!

S:t Eriks Pompona Porter

Detta blir en recension av annorlunda variant. Denna porter användes till att laga en söndagsmiddag i bästa husmanstil - Stormaktslåda (från Sveriges Nya Landskapsrätter). Då jag är en äkta närking passar denna variant på landskapsrätten Skomakarlåda mig alldeles utmärkt, nästan bättre då såsen här baseras på porter. Problemet är bara att rätten ska tillagas med en Stormaktsporter från Närke Kulturbryggeri som inte går att köpa på bolaget, så då valde jag S:t Eriks Pompona Porter för det var den jag hade hemma.

Sammanfattningsvis kan sägas att såsen blir fantastisk, köttet mycket mört, moset riktigt krämigt och middagen avnjutes gärna med en pint kall Guinness,

Vad som behövs för fyra personer är:

1 kg högrev

1 morot

1 gul lök

2 vitlöksklyftor

4 krossade enbär

3 dl porter

2 msk konc kalvfond

1/2 dl japansk soja

1 dl vispgrädde

1-2 msk svartvinbärsgelé

majsstärkelse

salt, vitpeppar

Mos

500 g potatis

500 g palsternacka

1 msk smör

2 dl mjölk

1 dl vispgrädde

Purjolöksfräs

10 cm purjolök

150 g varmrökt sidfläsk

Gör följande:

1. Sätt ugnen på 125 C

2. Skala och bita moroten i 2-3 cm bitar. Skala och finhacka lök o vitlök. Lägg ner grönsakerna i en ugnsäker kastrull/gryta tillsammans med kött, enbär, kalvfond, soja och 1 dl vatten. Ställ in i ugnen 3-6 timmar, tills köttet är riktigt mört.

3. Mos. Skala och bita potatis o palsternacka. Koka mjuka i lättsaltat vatten, ca 15 min. Pressa i potatispress och rör ner smöret. Värm mjölk o grädde och vispa ner i moset. Smaka av med salt och peppar.

4. Purjolöksfräs. Ansa och skär purjon i strimlor. Tärna fläsket i cm stora bitar och stek i smör 3-5 min, tills det får färg. Tillsätt purjolök och fräs i någon minut. Låt rinna av på papper.

5. Ta upp köttet ur grytan och håll varmt.

6. Sila ner skyn i en kastrull, red av med majsstärkelse utrörd i grädde. Koka upp såsen och låt sjuda i någon minut. Krydda med 1 krm salt och 1 krm peppar, tillsätt vinbärsgelén.

7. Skär köttet i skivor , lägg på moset såsa runt om och toppa med purjofräs.

Mohawk - Stitch

Det var med viss tvekan jag valde denna mörka porter. Mohawk presenterades för mig av några kollegor med härlig passion för öl. Det var Mohawks Rye IPA som lovordades utöver denna värld varvid jag blev tvungen att inhandla den. Det blev en besvikelse. Förmodligen med anledning av att förhoppningarna hade pressats till bristningsgränsen efter kollegornas saliga beröm över ölen. Mohawk föll platt till marken för mig. Därför hade jag inga direkta förväntningar på denna porter.

Rostat kaffe dominerar lukten liksom smaken. Den har även en ganska tydlig beska men något i bakgrunden ger smaken samtidigt en viss sötma och liten ton av choklad. Så här med klunken i munnen får jag minnet av Sigtunas Black October, men en något sämre kopia. Det är framförallt eftersmaken som saknas i jämförelse med Black October. Det är ändå ett steg framåt för Mohawk jämfört med tidigare smakprov för mig och ett hyfsat betyg.

Mattes betyg: 6

Patas betyg: 6