Stone Brewing Co - 14th Anniversary Emperial IPA

Ujujuj vilka förväntningar det fanns på denna hos mig när jag och Pata satte oss en härlig lördagskväll efter god mat och trevligt sällskap för att dricka en av de amerikanska favoritbryggeriernas svindyra specialare. En hundring får man punga ut för på systemet för denna. Vi öppnade, vi fotade, vi smakade, vi blev förvånade och jag blev besviken. WTF? Så här ska inte en Stone smaka. Mycket jästfällning och beska, med stark komplex smak som inte lämnar mer än surt och starkt i minnet. Denna öl kommer inte att rekommenderas eller inhandlas på nytt av mig, åtminstone inte för hundra spänn. Tyvärr.

Mattes betyg: 3

Patas betyg: 3,5

Ölvisholt Brugghús - Jólabjór

Jag är uppenbarligen en sucker för öl med (vad jag anser vara) ett coolt namn och en schysst etikett. Jólabjór  erbjuder ett isländskt myologiskt väsen, Gryla, som vid juletid tar sig ur sin grotta och jagar elaka barn. Nästan som motsvarigheten till påskkärring hos oss. Schysst tänkte jag när jag stod vid ölhyllan. Sen kom jag på att jag har ju fasiken inte provat nån isländsk öl så då var det bara att slå till.

Det är en mörk lager (som 99% av alla julöl) som har en rökig doft och mycket malt. Detta karaktäriserar även smaken. Malt, rök med svaga fruktiga inslag. Rökigheten var lite förvånande, men behaglig ändå faktiskt. Man får lite känslan av att man är i närheten av Eyjafjallajökull när man dricker. Den är värd att prova. Det är långt ifrån någon favorit men godkänt får den ändå.

Mattes betyg: 5

Nils Oscar - Kalasjulöl

Det ser för jävla konstigt ut att ha allt i ett enda sammansatt ord: Kalasjulöl. Det kanske ska vara så. Oavsett om Nils Oscar behärskar svenska språket eller inte så har de traditionellt sett alltid levererat öl av högsta kvalitet. Nils Oscar håller stenhårt på traditionen även med Kalasjulölen. Kalasjulölen doftar härligt med lite mjuka julinslag och malt. Den smakar mjukt och runt med lite gräddigt lena inslag på tungan av nåt sött kombinerat med en klar beska. Lätt bränd knäck? Det låter förbannat fjolligt som beskrivning men jag har ingen bättre för stunden. Gott är det och vid julbordet ska den stå för en härlig kalasjul.

Mattes betyg: 7,5

Great Divide - Hibernation Ale

I dessa juletider släpps en hel del brygder som bryggs varje år, Hibernation är just en sådan. En god sådan som bryggts varje vinter sedan 1995. Jag provade den för första gången förra året och kommer fortsätta köpa den så länge den släpps på Systembolaget. Det är maltig, lite söt (knäckig) och har en bränd ton som tilltalar mig mycket. Enligt texten på flaskan har den en värmande karaktär, och den värmer gott (alkoholhalten kan spela in, 8,7%).

Patas betyg: 8.5
Mattes betyg: 8

Mattes kommentar: En väldigt mysig öl som är oerhört behaglig för sin alkoholhalt. I övrigt har Pata redan nämnt allt som nämnas bör.

Wisby - Julbrygd

Äntligen var det dags att koka och grilljeran julskinka och vad passar bättre till det en en julbrygd? Till årets första skinksmörgås valde jag att dricka en Wisby Julbrygd. Denna smakar väldigt likt en vanlig god ganska mörk ale, men den har en nyans till då det finns smak av julkryddor i den. Jag gillade den skarpt, kanske berodde det mest på skinkmackan. Men det spelar ju ingen roll då det är en julbrygd kan jag ju bara dricka den denna tid på året.

Patas betyg: 7,5

Brewdog - There is no santa

Vill du dricka en öl som smakar pepparkaka, då ska du dricka denna. Brewdog levererar som vanligt en skön öl, denna gång kanske t.o.m. för skön. Den här var ingen som jag vill dricka mig salongsberusad på, men en då och då sitter fint. Vi får se om den återkommer till nästa jul, men det vore ju dumt att chansa så passa på i år. Spring och köp!

Patas betyg: 6
Mattes betyg: 6

Mattes kommentar: Den ska helt klart provas för att få sig en upplevelse och insupande av julens dofter och smaker. MEN som öl i sig så är det inget man försöker hälla i sig mängder av pga smakens skull som det kan vara med andra öl. Det är väl kanske därför också som det är just en julöl. Den ska drickas i begränsad upplaga under begränsad tid för att uppskattas för sin speciella smak och doft.

Great Divide - 16th Anniversary Wood Aged Double IPA

En kväll för någon vecka sedan satte vi oss tillsammans ner och provade några olika dyra brygder. Bl.a. Stone Brewing Co´s Anniversary IPA. Great Divides 16th går loss på 93 spänn. Till dryckerna hade Stormaktslådan tillagats. Great Divides 16th IPA smakar bl.a. av frukt, kola, ekfat och vanilj, och den smakar helt ok. Jag tycker dock inte att den smakar så gott som 93 spänn, det går att hitta bättre brygder för mindre pengar. Jag skulle mycket hellre smaka på Great Divides DPA Denver Pale Ale som är den ale som ligger som grund i 16th, det är bara att hoppas att den kommer till Systembolaget någon dag.

Patas betyg: 4,5
Mattes betyg: 4,5

Mattes kommentar: Det går bara att instämma med ovan nämnda kommentar. Det är inget fel på ölen, men den är inte alls prisvärd och hamnar därför precis under godkänt och rekommendationsnivån.

Gambrinius - Stommens Lager

Wow! Smakexplosion i munnen & vilken beska. Förbannat oväntat att en lager levererar så mycket som denna. Per såg lite smått lyrisk ut när han bjöd mig på denna. Nu förstår jag varför. Gambrinius i Kil fortsätter att leverera hembryggt öl av högsta kvalitet. Bland det bästa är att eftersmaken sitter i så jävla länge. Trots att jag i vinterkylan längtade efter en mörk mustig stout så blir jag oerhört lycklig av kraftfullheten i smaken på denna ljusa lager.

Mattes betyg: 8

Patas betyg: 8

Patas kommentar: Kan bara instämma. Humlen liksom bara exploderar i munnen, mums! Ett plus var oxå att det denna gång medföljde skum.

Flying Dog Brewery - K-9 Cruiser Winter Ale

Till min förtjusning fann jag öl i Gröna kiosken från ett av mina favoritbryggerier. Det är för mig ett måste vid varje besök på Stockholm Beer Festival att ta mig allt de har att erbjuda från Flying Dog Brewery. Sen att de kan ha gjort en av de godaste ölen någonsin med Gonzo och Hunter S. Thompsons motto "Good people drink good beer" gör inte saken sämre. K-9 då? Flying Dog levererar som vanligt klart godkända öl. Frisk och fräsch med tydlig beska men samtidigt viss sötma i smaken. För att vara 7,4% så har Flying Dog maskerat spriten väl med god smak. Denna kommer garanterat att drickas mer av i vinter. Hoppas nu på att Systemet fortsätter leverera Flying Dog till butikerna och inte bara genom beställningssortimentet.

Mattes betyg: 7,5

Patas betyg: 7,5

Samuel Adams - Winter Lager

Skamligt egentligen att det tog sån tid att recensera en öl från Samuel Adams. Nu blev det dock en. En vinterlager. Hade väl förväntat mig rätt kraftfull smak med tung maltkänsla i. Detta för att det är en julöl och för att det är Samuel Adams. Fick väl inte direkt någon av förväntningarna uppfyllda. Däremot inte sagt att det var till ölens nackdel. Winter Lager smakade friskt och fruktigt och var allmänt bekväm i munnen. En öl som man skulle kunna dricka fler av under vinterhalvåret.

Mattes betyg: 6,5

Patas betyg: 7

Gambrinius - Dr Thompsens Pilsner

Den här pilsnern är brygd i Kil i Värmland och levererades till mig upptappad från fat till petflaska. Jag har vid tidigare tillfällen provat brygder från detta bryggeri, då i samband med personalfester. Hittills har jag aldrig blivit besviken på Kilspöjkarnas maltiga drycker. Så mina förväntningar var ganska höga och det kan nämnas att Gambrinius levererade. Det enda som saknades hemma i soffan var lite skum, allt bubbel hade försvunnit på vägen hem. Pilsnern var som jag tycker en pilsner ska vara - lättdrucken, men denna hade en stor skön beska. I doften finns spår av fruktig citrus. Bedömd som en pilsner får det mycket väl godkänt och jag tror jag kommer få leta länge på systemet innan jag hittar en pilsner som når ens i närheten samma standard.

Patas betyg: 7,5
Mattes betyg: 7,5

Mattes tillägg: Jag fick skum... Väldigt lite, men jag fick det. Tjoho! Gött!

Jämtlands Bryggeri - Postiljon

Ännu en mycket god dryck från Jämtlands bryggeriet. Denna gång en brygd de kallar för SPA, strong pale ale. Smakmässigt finns en skön beska, lite torkad frukt och en mycket härlig bränd smak, som jag gillar skarpt. Eftersmaken sitter i en stund vilket är bra, då kan ju alen njutas under längre tid (det går ju att smutta längre på varje klunk). Betygsmässigt är den enligt mig snäppet bättre än kusinen Pilgrim, detta beror nog mycket på det där brända. Postiljon kommer att inhandlas med jämna mellanrum i framtiden.

Mattes kommentar: Instämmer med Pata med skillnaden att jag har svårt att avgöra vilken som är godast av Pilgrim och Postiljon.

Patas betyg: 7,5
Mattes betyg: 7

S:t Eriks - IPA

S:t Eriks rättfärdigar sig efter en tidigare besvikelse i form av sommarlager om jag minns rätt. Kommer ihåg att S:t Eriks i somras valdes för den annorlunda flaskan. Det är fanemej mer regel än undantag att det är misstag numero uno vid val av alkohol att gå efter flaskans utseende...

Men den här gången var det ett undantag. Man slås av en kraftig humlearom som är signifikant för ostindiefararölen. Humlen går även klart i smaken tillsammans med en tydlig beska. Den marknadsförs på etiketten som en amerikansk IPA. Nja. Helt ok är den, men inte i som de amerikanska godsakerna trots valet av generösa mängder med amerikanska humlesorterna Centennial och Amarillo. Lite klen för en amerikansk IPA med 5,3% kanske?

Mattes betyg: 6,5

Patas betyg: 6

Patas kommentar: Funkar alldeles utmärkt. Men jag gillade inte alls flaskans utformning, då jag provade den direkt ur flaskan, kan detta ha sänkt mitt betyg lite.

Jämtlands Bryggeri - Hell

- It's a helluva beer -

Fortsätter i det sataniska temat. Den här gången är det Jämtlands Bryggeri som står för en klassiker, Hell. Sammanlagt 20 guldmedaljer under de senaste nio Stockholm Beer Festival talar sitt tydliga språk om att det inte är någon pissöl enligt en stor mängd öldrickare.

Den doftar mycket humle och har en härligt gyllene färg så här efter en lång och hård arbetsdag. Det som slår mig vid första smakprovet är att den inte alls är lika brödig i smaken som lageröl i regel kännetecknas av. Den är mer syrlig och humlen slår igenom rejält och man slås av en ganska rejäl beska. Den är helt enkelt en förbannat god lager. Även om Lager 77 fortfarande står som herran på täppan när det gäller lagerkategorin. Av Jämtlands Bryggeris egna sorter placerar sig Hell strax bakom den något mindre prisbelönade Pilgrim.

Mattes betyg: 7

Patas betyg: 6,5

Bryggeriet Djævlebryg - Son of Nekron

20 års jubileum för Panteras klassiker Cowboys From Hell. Vad passar bättre än att köra ett helvetes-tema även på ölen därtill? Hittade Son of Nekron från Djævlebryg. Ett mikrobryggeri som har gjort mig nyfiken bara pga namnet och deras slogan: Satans gode øl. Priset på ölen har dock fått mig att tveka vilket medfört att de i regel hunnit försvinna från hyllan på Systemet innan jag bestämt mig för att jag ändå vill prova en. Den här gången tänkte jag: Va fan! Ta den jäveln nu. 50 spänn är ju billigare än en blaskig pissöl på krogen.

Jag kan bara konstatera att mitt val var helt jävla rätt! Vilken satans god öl! Totalt kolsvart med klar rökig och bränd doft med nyanser av kaffe, soja och choklad. Dessa dofterna är även påtagliga i den kraftfulla smaken. Mjuk och balanserad eftersmak. Det här är en blivande favorit på kalla, mörka höstkvällar. Betyget sänks något av prislappen. Ölen är tyvärr bara tillfällig på Systemet så skynda på!

Mattes betyg: 8,5

De Dolle Brouwers - Arabier

Det var ett tag sen jag tog mig en belgare. Så vid veckoslutets glädjeshopping inhandlades två stycken varav denna, Arabier, provades först. Belgarna verkar ha en förkärlek till starka öl. Starka öl som ändå inte har den förväntat starka alkoholsmaken. Utan de smakar fortfarande gott. Den här var en av de klenare belgarna på ynka 8%.

Kan väl börja med en liten parentes att jag aldrig varit med om en öl som skummat så jävligt som denna. Det blev BARA skum i hela glaset vid tappning och tog närmare 10 minuter innan jag kunde fota ölen för att visa på dess färg. En hel del jästfällning.

Arabier är en belgare på så vis att det märks i smak och även doft, det är kraftfullt och komplext. Arabier misslyckas dock kraftigt med att dölja den starka alkoholhalten i smaken. Det kombinerat med en antydan av grapefrukt som jag tycker smakar för jävla vidrigt illa gör att ölen inte hamnar på någon topplista hos mig.

Mattes betyg: 2,5

Slottskällan - Red Ale

Det här kan utvecklas till en trevlig liten bekantskap. Slottskällan lyckas med att brygga en god röd ale och så länge Murphys Red inte går att köpa på bolaget väljer jag nog denna, ifall jag ska dricka en röding. Den har en bra beska, fyllighet och är ganska söt. Betyget hade dock kunnat bli högre ifall de hade valt en rakare och enklare väg det verkar som de försökt få in så mycket smaker som möjligt i ölen. Men den passar med all säkerhet mycket bra som måltidsdryck till rejäla kötträtter.

Patas betyg: 6

Nils Oscar - God Lager

Ännu en brygd från Nils Oscar avsmakades härom dagen, denna gång en lager. Som vanligt levereras en stabil dryck från världsmästarna. Doften som når snoken har en liten bränd ton och där finns även malt. På flaskan uppger bryggeriet att de har tagit fram en mörkare malt och i smaken tycker jag mig känna detta. Smaken passar mig alldeles utmärkt, den består bl.a. av skön beska och det där lite brända.

Patas betyg: 7
Mattes betyg: 7,5

Guiness - Extra Stout

Kraftfullare än den "enkla" stouten. Mer rostad ton och brända nyanser i smaken men fortfarande så förbannat krämig och mjuk. Helt enkel mycket mer Guiness på ett jävligt bra sätt. Det är bara miljön och glada irländarna som saknas för full pott.

Mattes betyg: 9,5

Patas betyg: 10

Patas kommentar: Jag håller med om allt min kollega över skriver. Men jag måste ge denna full pott. Detta är ju smaken alla de andra önskar att kunde skapa, eller att de gjorde det först.

Brakspear - Oxford Gold

Detta är en ale jag återkommer till med jämna mellanrum. Jag tycker den passar bra om det ska drickas flera öl en kväll. Det är inte en öl jag skulle välja om jag bara skulle dricka en öl. Doften fylls med malt och torkad frukt. Den är ganska fyllig och lagom besk. En ganska lättdrucken ale som passar lika utmärkt bredvid grillen som en på en höstfest.

Patas betyg: 6
Mattes betyg: 6,5

Brewdog - Nanny State

Detta är alltså en alkoholfri brygd och absolut mycket bättre än många av de öl jag druckit i mitt liv, dock har ju yrseln varit ett av målen många gånger. När ett av favoritbryggerierna producerar en öl som denna måste den ju bara provas. Den doftar makalöst mycket humle och en del frukt. Smaken håller jämna steg med doften och är mycket fyllig och satan så besk, sist men inte minst den ser verkligen ut som en ale ska göra. Vill du vara tuff utan att bli berusad - drick Nanny State. Vill du få maltmage utan att vingla på kvällen - tryck i dig några Nanny State.

Patas betyg: 6
Mattes betyg: 6

Jämtlands Bryggeri - Pilgrim

Förutom Bärnsten inhandlades även Pilgrim från Jämtlands bryggeri. Meritlistan är imponerande. På nio år på Stockholm Beer Festival har Pilgrim kammat hem nio guld, tre silver och ett brons samt ett brons för bästa svenska öl oavsett kategori.


Till skillnad från Bärnsten lever Pilgrim upp till förväntningarna. Härligt kraftfull doft av humle & lite sött. Å för att vara en öl på 4,5% så levererar Pilgrim en smakexplosion som imponerar. Smörkola, humle, beska & lite syrligt på en och samma gång. Det här är en ale som kommer att köpas igen.

Mattes betyg: 7

Patas betyg: 7

Patas kommentar: Jag kan inte annat än att hålla med min kollega på alla punkter. Jag blev mycket positivt överraskad av denna Pilgrimsbrygd.

Sharp's Brewery - Harvest Ale

Jag erkänner. Den här Harvest Alen från Sharp's köptes bara för att Nils Oscar gjorde en sån jävla god Harvest Ale. Det var inte den här. Den var inte äcklig men ändå inget jag skulle köpa igen varför jag inte kan ge den mer än knappt godkänt. Ingen smak som sätter sig på minnet.

Mattes betyg: 4

Jämtlands Bryggeri - Bärnsten

Från första besöket på Stockholm Beer Festival 2003 minns jag Jämtlands Bryggeri för deras versioner av Heaven och Hell. Vet att jag tyckte att Hell var godare men om det bara var för att vara tuff eller om det verkligen var en smakfråga kan jag inte minnas tyvärr... Nu såg jag Hell på hyllan men föll ändå för Bärnsten som jag inte provat. Proklamerar man saker på etiketten som att sorten på de senaste nio åren på Stockholm Beer Festival vunnit två guld, sju silver och ett brons samt att 2001 fick Bärnsten Guld för bästa svenska öl oavsett kategori så saknas det ju anledning att misstro att det ska smaka illa.

Illa smakar det inte, men jag är mindre övertygad om att det år 2001 fanns många eller kvalitativa utmanare. För så pass imponerande att den skulle vara bästa svenska öl oavsett kategori låter rätt otroligt. Bärnsten är en ljus lager som är godkänd men inte mycket mer skulle det visa sig. Brödig smak med lite svaga citrusinslag och ganska kraftfull doft.

Mattes betyg: 5

Brewdog - Trashy Blonde

"You know you shouldn't"

Men man gör det i alla fall och ångrar sig fanemej inte. Brewdog har med Trashy Blonde levererat en maltig ale med klar beska och viss fruktig syrlighet i smaken. Namnet får en att tänka blaskig amerikansk white trash öl likt Budweiser, Miller Light osv men så är inte fallet. Trashy Blonde får klart godkänt.

Mattes betyg: 7

Patas betyg: 7,5

Patas kommentar: Kan bara hålla med Matte när det gäller smaken. Men för att koppla tillbaka till det inledande citatet kan jag bara berätta om en kväll när jag tog en flaska av denna blonderade skönhet. Jag hade nästan druckit upp flaskan när jag insomnade på soffan. När jag vaknade tre timmar senare runt kl. 02.15 och skulle bära bort flaskan till diskbänken fick jag se att det fanns lite öl kvar på botten av flaskan. Jag tog mig en kort funderare och kom lätt fram till slutsatsen att det bara var att svepa ner resten innan det bar av till sängen. Den smakar gott till sista slasken.

Brewdog - 77 Lager

När jag var yngre fanns det inte direkt det urvalet av öl som finns idag på systembolaget. Det mesta då var ju egentligen lager. Det är först nu på senare år det uppmärksammats rejält på gröna kiosken om de olika varianter som finns. Detta har mer eller mindre gjort att man på senare år knappt druckit en lager. När Brewdog släppte 77 Lager var det ändå ett måste att gå tillbaks till grunden av öldrickandet för mig, ljus lager.

Brewdog har gjort en lager som en lager ska smaka. Ren och frisk med klar brödton och härlig beska. Den doftar även härligt av humle. För att vara en lager är den förbannat god och det är utifrån det som jag betygsätter den.

Mattes betyg: 8

Patas betyg: 7,5

Innis & Gunn - Oak Aged Beer Rum Cask

Så var det dags igen för en liten annorlunda sötsak. Innis & Gunn har valt att lagra denna öl i 57 dagar på romfat.

Ölen har en fantastiskt varm och mysig brun färg med en klar sötaktig doft av vanilj, knäck och bränt socker. Det går med andra ord klart att känna romdoften. Den har en smak av smörkola och bränt socker med lite malt i bakgrunden även om romens sötma tar kommandot.

Det är en spännande kombination som en finsmakare ändå ska ha provat på för den annorlunda smaken. Som med deras senaste whisky variant. Lite av en finöl som man bara ska njuta av i sin ensamhet nån gång, men ändå inte tillräckligt god för att det ska bli någon bestående öl som man kan tänka sig att köpa ofta för att åtnjuta. Det blir lite för sött i slutändan och lite för lite öl.

Mattes betyg: 6
Patas betyg: 5

Patas kommentar: Jag ger denna öl godkänt, men inte mer, av den enda anledningen att det är en skön idé. Jag tror att denna öl finns till försäljnign p.g.a. att skottar är så förbannat snåla så när dem kom på att romfat var helt fel hade de lagt för många liter på lagring. Men min sambo vill ge betyget 7. Så alla kommer inte tycka som jag. Pröva gärna det är idén värd.

Williams Bros Brewing Co - Seven Giraffes

Ytterligare en skotsk öl. Jäklar vilken inflation det tycks råda på ölsorter därifrån nu. Med Brewdog, Twisted Thistle IPA samt Innis & Gunn i bakhuvudet så visste jag att det fanns förutsättningar för denna skotska brygd från Williams Bros Brewing Co.

Fin krona. Gyllenljus kropp med en fruktig doft. Lovande. Tyvärr smakar den inte så mycket som jag hoppats på. Viss beska, svagt brödig ton och lite fruktigt. Den funkar men inte bjuder inte på några wow-faktorer.

Mattes betyg: 4,5

Great Divide - Yeti Imperial Stout

Så här på fredagskvällen har jag blivit lite sugen på en god öl, men då jag varit hemma med sjukt barn nästan hela veckan, kände jag att jag inte riktigt gjort mig förtjänt av att njuta en öl. Så det var det bara att kliva ut i mörkret och flytta lite gjutjärn för att göra sig förtjänt av en STARK öl på fredagskvällen. För denna Yeti från Great Divide Brewing Co i Colorado är ganska stark 9,5%, jag har hittills bara goda minnen av bryggd från detta bryggeri.

När jag häller upp stouten ser den nästan ut som tjära och jag tycker det ser ut som att den knappt kommer ur flaskan, för att den är för tjock. Skumkronan försvinner ganska snart. Näsan förs ner i glaset och doft dras in i den samma på liknande sätt som jag lärde mig på en whiskyprovning för inte så länge sedan. Doften ska dras in som om du försökte damsuga insidan på glaset, detta ska göras tre gånger (det är skillnad mot att bara sniffa lite vid kanten). Den svarta drycken i glaset doftar tydligt av malt, inslag finns oxå av bl.a. soja och kaffe. Med andra ord luktar den gott.

Smaken tilltalar mig även den. Stor beska, fyllig, maltig, och med ovanstående doft inslag. Den smakar stark öl, men det ska ju en öl av detta slag göra. Kanske tycker jag inte att det gör något att den smakar starkt då jag känner mig nästan lika stark (efter träningen), precis som tsaren i ryssland måste ha gjort. Namnet Russian imperial stout kommer från början av att brygden tillverkades för export till den ryska tsaren.

Patas betyg: 7,5

Mattes betyg: 6,5

Mattes kommentar: En av de snyggaste ölen hittills. Ölens namn och etikett fick mig att plocka fram lite skön musik i form av Primus - The brown album likväl som Clutch låt The Yeti från Elephant Riders. Sen att ölen är svartare än Darth Vader och att skumkronan har samma färg som avloppsvatten försämrade inte förhoppningarna om ölen. Som en Russian Imperial Stout ska vara. Kan bara instämma med Pata om smak och doft. Skillnaden är att jag vid provningstillfället ansåg att den smakade FÖR starkt av alkoholen. Jag brukar gilla imperial stout varför jag blev förvånad att jag tyckte den var för stark. Misstänker dock att jag vid ett senare tillfälle kan komma att tycka att den är godare.

Guiness

Få öl har ett sånt rykte som Guiness. Få öl förtjänar ett rykte som klassiker. Guiness är en klassiker. Var aldrig förtjust i Guiness förrän jag flyttade till Irland och förmodligen skulle ha blivit av med kulorna om jag inte drack Guiness. Så jag drog till en av Dundalks 250 pubar för dess 20 000 invånare. Som fortfarande okunnig svensk stod jag kvar efter beställning. "Did yie want some morrr lad? Go sit daun son." kommenderade bartendern. Ca 15 minuter senare anländer min Guiness på bordet med en fint skumsnirklad treklöver. Jag smakade och det var fanemej den godaste ölen jag provat än så länge då. För övrigt fick jag ett antal Guiness gratis på de irländska pubarna när bartendern hällde upp dom för fort. När skulle det hända i Sverige?

Som de påstod så får man en Guiness om dagen som patient på sjukhus där borta för att den är så bra för kroppen. Jag tror dom. Härligt len och mjuk med den bästa av skumkronor på. Smaken är lite svagt bränd men ändå väldigt mild och skonsam. Hade jag varit på en pub på Irland nu så hade det blivit absolut toppbetyg, men nu satt jag hemma med en sketen burköl som jag själv hällde upp på några få sekunder bara vilket sänker betyget något.

Mattes betyg: 8,5 av 10

Brouwereij De Ranke - XX Bitter

Här är dagens tips!

Vänta inte en vecka innan du skriver en recension för en öl du provat & sedan tagit flera andra öl efteråt. Det finns en risk att du tappar en del beskrivande detaljer...

Det jag kommer ihåg från denna XX Bitter (eller är det Bitter XX???) var att den just var otroligt bitter vilket jag normalt sett inte brukar ha något emot. Den var grumlig som en färsköl och gav intrycket av att vara ett misslyckat försök att framställa någon form av weissbier kombinerat med Trappistöl. Jag minns åtminstone att jag inte var direkt förtjust i den överhuvudtaget trots den kraftiga humlearomen och bitterheten i smaken. Jag minns det så väl så att jag inte anser det nödvändigt att köpa den igen för att ge den en mer beskrivande recension. Det säger väl det mesta tyvärr...

Mattes betyg: 3 av 10

Brooklyn - East India Pale Ale

Vilken lycka jag kände när jag på Systembolaget idag fann ännu en av mina favoriter. Den här IPAn har tidigare endast blivit inmundigad på lokal, då den tidigare tillhört Systembolagets beställningssortiment.

Nämnas bör dock att jag hittills inte smakat en enda dryck från Brooklyn Brewerys som jag inte tyckt bra om. Jag gillar fruktigheten som de alltid bjuder på. East IPAn innehåller även en skön beska och är full av humle. Varje klunk är för mig en njutning, det känns precis så som det låter när DynamitHarry förklarar ölens väg ner genom strupen och hur ölen slår små volter innan den lägger sig till rätta.

Enligt mig finns det inget tillfälle där denna brygd gör bort sig, den passar till det mesta som livet kastar på en.

Dessutom är etiketterna riktigt snygga, bara det borde räcka till ett köp.

Patas betyg: 8
Mattes betyg: 8,5

Mattes kommentar: "Det här var den godaste ölen jag druckit på länge." - tanken ekade genom mitt huvud när jag tagit de första klunkarna. Att ölen dessutom fick mig att helt glömma bort mitt snussug gjorde inte att ölen uppskattades mindre. Kan hända att upphörandet av snusningen orsakade den enorma uppskattningen av att rusmedel åter intogs i kroppen... Men god som fan var den!

S:t Eriks Pompona Porter

Detta blir en recension av annorlunda variant. Denna porter användes till att laga en söndagsmiddag i bästa husmanstil - Stormaktslåda (från Sveriges Nya Landskapsrätter). Då jag är en äkta närking passar denna variant på landskapsrätten Skomakarlåda mig alldeles utmärkt, nästan bättre då såsen här baseras på porter. Problemet är bara att rätten ska tillagas med en Stormaktsporter från Närke Kulturbryggeri som inte går att köpa på bolaget, så då valde jag S:t Eriks Pompona Porter för det var den jag hade hemma.

Sammanfattningsvis kan sägas att såsen blir fantastisk, köttet mycket mört, moset riktigt krämigt och middagen avnjutes gärna med en pint kall Guinness,

Vad som behövs för fyra personer är:

1 kg högrev

1 morot

1 gul lök

2 vitlöksklyftor

4 krossade enbär

3 dl porter

2 msk konc kalvfond

1/2 dl japansk soja

1 dl vispgrädde

1-2 msk svartvinbärsgelé

majsstärkelse

salt, vitpeppar

Mos

500 g potatis

500 g palsternacka

1 msk smör

2 dl mjölk

1 dl vispgrädde

Purjolöksfräs

10 cm purjolök

150 g varmrökt sidfläsk

Gör följande:

1. Sätt ugnen på 125 C

2. Skala och bita moroten i 2-3 cm bitar. Skala och finhacka lök o vitlök. Lägg ner grönsakerna i en ugnsäker kastrull/gryta tillsammans med kött, enbär, kalvfond, soja och 1 dl vatten. Ställ in i ugnen 3-6 timmar, tills köttet är riktigt mört.

3. Mos. Skala och bita potatis o palsternacka. Koka mjuka i lättsaltat vatten, ca 15 min. Pressa i potatispress och rör ner smöret. Värm mjölk o grädde och vispa ner i moset. Smaka av med salt och peppar.

4. Purjolöksfräs. Ansa och skär purjon i strimlor. Tärna fläsket i cm stora bitar och stek i smör 3-5 min, tills det får färg. Tillsätt purjolök och fräs i någon minut. Låt rinna av på papper.

5. Ta upp köttet ur grytan och håll varmt.

6. Sila ner skyn i en kastrull, red av med majsstärkelse utrörd i grädde. Koka upp såsen och låt sjuda i någon minut. Krydda med 1 krm salt och 1 krm peppar, tillsätt vinbärsgelén.

7. Skär köttet i skivor , lägg på moset såsa runt om och toppa med purjofräs.

Mohawk - Stitch

Det var med viss tvekan jag valde denna mörka porter. Mohawk presenterades för mig av några kollegor med härlig passion för öl. Det var Mohawks Rye IPA som lovordades utöver denna värld varvid jag blev tvungen att inhandla den. Det blev en besvikelse. Förmodligen med anledning av att förhoppningarna hade pressats till bristningsgränsen efter kollegornas saliga beröm över ölen. Mohawk föll platt till marken för mig. Därför hade jag inga direkta förväntningar på denna porter.

Rostat kaffe dominerar lukten liksom smaken. Den har även en ganska tydlig beska men något i bakgrunden ger smaken samtidigt en viss sötma och liten ton av choklad. Så här med klunken i munnen får jag minnet av Sigtunas Black October, men en något sämre kopia. Det är framförallt eftersmaken som saknas i jämförelse med Black October. Det är ändå ett steg framåt för Mohawk jämfört med tidigare smakprov för mig och ett hyfsat betyg.

Mattes betyg: 6

Patas betyg: 6

Brewdog - Punk IPA

När du sitter där på lördagskvällen med riktig mainstream-tv, kanske känns det lite väl "Svensson". Om du vill ändra på detta plocka då fram alen som gör skäl för namnet Punk IPA. Etiketten förkunnar bl.a.: "This is an aggressive beer." och "We don´t care if you don´t like it."

Det ska sägas att detta är en av mina absoluta favoriter, alla kategorier, fast än att det enligt systembolaget ska finnas med fläder i både smak och doft (jag gillar inte fläder). Den doftar humligt och fruktigt. Den smakar rejält av beska och det är nog mycket därför kommer att bli lika klassisk som plattan Suffer med Bad Religion.

Sammanfattningsvis är det, precis som namnet antyder, en punkig brygd av förstaklass du kan vända dig till när du känner för att vara lite rebellisk.

Patas betyg: 8,5
Mattes betyg: 8,5
Mattes kommentar:

Det är svårt att tillägga något mer till ovanstående då jag har samma åsikt. Det är en fantastiskt god öl från Brewdog som dryper av den skotska Trainspotting-attityden vilket är tillräckligt för att få toppbetyg från mig. Ett måste för alla att prova på!

Innis & Gunn - Oak Aged Beer Higland Cask

När jag för nåt år sen testade Innis & Gunn's whiskylagrade öl var det mest för att två goda ting kan ju inte bli fel att kombinera. Nu har de kommit med en ny variant i detta tema. Den här gången är det en gammal ektunna för en sällsynt 21-årig Speyside whisky som ölen lagrats i under 49 dagar för att erhålla karaktär.

Ölen har en härlig gyllenbrun färg med en tjock gräddig krona på. Lukten har en klar whiskydoft närvarande med en fruktig karaktär och ändå en viss maltlukt. Den har en mycket komplex smak. Jag tycker mig hitta nya smaker vid varje klunk. Det började nånstans vid kanderad frukt, blev maltigt och faktiskt en liten antydan till glögg vid ett tillfälle. Konsistensen är något som imponerar. Gräddig och len som en Guiness eller Boddington. Eftersmaken har en viss sälta som är typisk för Speyside men den är relativt nedtonad och behaglig så det fungerar.

Ska jag sammanfatta det hela så är det här en jäkligt god öl om du har tycke för whisky, där man fått det goda av whiskyn och tagit bort det lite stickiga. Det känns som finöl som man ska ta fram vid speciella tillfällen för att åtnjuta utan påverkan av några andra öl. Det känns ändå inte helt rätt att bedöma den som en öl i sig. Med tanke på att jag gillar whisky och misstänker att jag medvetet och omedvetet letade efter de lukterna och smakerna när jag provade denna öl, sänker jag därför betyget något.

Mattes betyg: 6,5

Coopers - Extra Strong Vintage Ale

Vilken arom av plommon och frukt! Den första associationen utifrån doften föll på de begåvade belgiska munkarnas gudabrygd, Trappistölen. Här förstår man direkt att det inte är bajsvatten i glaset. På tal om grumligt så har ölen ganska kraftig jästfällning, nästan lite som färsköl, vilket ger den en lite brunare nyans som kan jämföras med te.

Vintage Ale har en gedigen beska och kraftfull smak, men samtidigt någorlunda syrlig. Fruktig med maltsmak. Den kvarlämnar inte heller någon långrandig eftersmak, men eftersom jag anser att eftersmaken på Vintage Ale är ganska trevlig så hade den gärna fått stanna kvar ytterligare. Ska man bara åtnjuta en öl för en kväll så skulle det här kunna vara ett alternativ.

Önskar ni prova så bör ni dock skynda er då ölen kommer att tas bort inom kort från Systembolagets sortiment.

Mattes betyg: 7

Patas betyg: 7

Asahi - Super "Dry" Asahi

Det kändes som på tiden för ett exotiskt inslag. När jag såg Asahi på hyllan tänkte jag: "Är det några som kan benchmarking så är det japaner, de har ju lyckats väl med whiskey." Så jag slog till.

Asahi är en ljus lager med gyllengul färg. Det första som slog mig när jag hällde upp den var lukten. Först kunde jag inte riktigt sätta fingret på lukten, men efter några smakprov insåg jag att den luktar som den smakar. Det konstiga med Asahi är att den just inte smakar någonting när man dricker den. Jag fick direkt tanken av att sitta och knäppa vilken folköl som helst ifrån ICA-butiken. Det är först mellan klunkarna, när man svalt ölen, som smaken sätter in. Asahi har en brödig ton och en svag antydan av metallisk smak, men det är ändå väldigt blekt i förhållande till andra ölsorter. För mig var det en flopp och en klar besvikelse utifrån mina förväntningar på japaners kvalitetskrav. Skulle man köra ett blindtest med ett antal folköl tror jag överlag att många skulle ha svårt att avgöra vilken som är Asahi. Jag är ändå glad över att jag provat på denna öl men japanerna har en lång väg att vandra för att riktigt kunna anses behärska konsten att brygga öl.

Vill du ha en extremt lättdrucken öl så är dock det här kanske en öl för dig.

Mattes betyg: 2 av 10

Sigtuna - Black October

Det är måndag kväll. Jag tittar ut genom fönstret och får se mörkret. Det påminner mig att jag har en av fredagens inköp kvar i kylen. Sigtuna Black October. Den kändes ämnad att dricka denna svarta kväll.

Sigtuna Brygghus har med Black October levererat en svart lager på 5% som lever upp till namnet. Svart som synden. Den är inte i närheten av att ge samma fina krona som nästan bara en stout kan förse en mörk dryck med, men smaken är det inga som helst fel på. Påtagliga kaffe och chokladtoner får det att vattnas i munnen mellan klunkarna. Black October har även en härlig eftersmak som sitter i länge. Jag kommer på mig själv med att gång på gång trycka tungen mot gommen för att pressa ut ytterligare lite smak som lämnats kvar i munnen.

Detta är helt klart en öl att rekommenderas om du gillar mörkare öl med kraftfull, men mild och snäll, smak.

Mattes betyg: 7 av 10

Patas betyg: 7,5 av 10

Patas tillägg: Jag kan bara hålla med inlägget över. Jag känner dock att doften måste kommenteras. När jag luktade på denna mörka brygd kände jag lättnad över att bara inhandlat en flaska den kvällen den avsmakades. Doften var så där härligt fylld med malt, så man vet att maltmagen dagen efter kommer som ett brev på posten om för många flaskor avnjuts. Oftast är känslan i magen dagen efter värt det och så hade det varit med denna nattsvarta brygd.

Spaten - Oktoberfestbier

Gårdagskvällens andra oktoberfestöl. De skillnader som noterades jämfört med Löwenbräu's Oktoberfestbier var namnet, en marginellt lägre alkoholhalt (5,9%) och att jag knäppte en stark ölkorv till Spaten. I övrigt var den lika otroligt ljus, mild och smakfattig.

Efter två tyska Oktoberfestbier så har jag redan förstått innebörden av hela tyska sortimentet av Oktoberfestbier. Dessa öl är inte gjorda för att ge drickaren en smakupplevelse. Oktoberfestölen är gjorda för att drickas i stora kvantiteter och av mild karaktär för att balansera den starka maten som serveras. Till det syftet fyller Spaten och Löwenbräu helt sina funktioner. Att dricka för syftet att enbart åtnjuta en god öl är dock inget som dessa öl är kapabla till, vilket sätter sin prägel på mitt betyg.

Mattes betyg: 3 av 10

Löwenbräu - Oktoberfestbier

Det här startade som ett försök att bevisa för mig själv att min "ölgomme" har utvecklats sedan unga tonåren. Löwenbräu var nämligen den första ölsorten som jag fick "utköpt". Det var ett sexpack folkisar. Jag kände mig bra mycket större än vad jag var när jag fick sexpacket. Jag och min polare kände oss dock inte så stora så att vi visade oss bland folk med ölen. Nej, vi tog en veva in i skogen på Valborgsmässoafton för att hälla i oss varsitt sexpack. Det slutade med två öl för mig. Dessa tvingade jag i mig för jag tyckte, rent sagt, att det smakade för jävligt.

Idag var det alltså dags att ändra intrycket av Löwenbräu med en Oktoberfestbier. Jag kan väl börja med att konstatera att Löwenbräu smakar mycket godare i dag än när man var 14. Oktoberfestbier är en mycket ljus lager från München. Den smakar precis som en mycket ljus lager från just München fast mindre. Med andra ord en otroligt lättdrucken öl, trots sina 6,1% som Löwenbräu dolt väl i smaken. Jag kan förstå att den skulle passa utmärkt på en Oktoberfest i en enorm sejdel tillsammans med starka korvar, lederhosen, storbystade servitriser & tyrolerhattar för att den slinker ner oerhört lätt. Det är nog ändå det enda den passar till dock. För den lämnar inga intryck som fastnar och den är otroligt anonym och smakfattig. Speciellt som en tysk öl från det stolta München-området med stora anor inom ölbryggning.

Vill man dricka i stora mängder tillsammans med joddlande tyskar så skulle Löwenbräu få ett gott betyg men som öl i sig blir betyget klart svagare. Mer än öl för nybörjare som önskar lättdrucket, dock inte fjortonåringar...

Mattes betyg: 3 av 10

Patas betyg: 4 av 10

Patas tillägg: Denna öl doftar tyskt och smakar tyskt och den tog mig tillbaka till början av 90-talet och ett flertal resor till Giffhorn Tyskland därav det något högre betyget än det Mattias gett. Annars kan jag bara hålla med.

Nils Oscar - Harvest Ale

När jag denna morgon upptäckte, efter att lämnat dottern på dagis, att det var punktering på framhjulet på cykeln önskade jag att jag tränat mer på att köra på bakhjulet. Men det var bara att knata till jobbet.

Väl där gick dagen långsamt över till eftermiddag och det var dags för det nästan obligatoriska fredagsbesöket på Systembolaget, denna underbara institution, tillsammans med min bloggkollega. Där införskaffades några olika sorters maltdryck varav föregående inlägg var en. Den andra tillägnas detta stycke.

När det var dags att hälla upp Harvest Alen fyllde den pintglaset med en kopparfärgad vätska så snabbt att skummet nästan gick över kanten, det såg ljuvligt ut. Doften som spred sig kring glaset var full av malt som det sig bör. Fredagskvällen fick där den guldkant den alltid borde ha och punkteringen är nästan borta ur minnet.

Smaken sedan när den rullar nedför strupen är som en riktigt bra ale ska vara sådär lagom rostad och karamellig. Detta måste vara top of the line när det gäller svenska brygder.

Patas betyg: 8 av 10
Mattes betyg: 8 av 10

Nils Oscar - Brown Ale

Visst är det mysigt att ta sig en liten runda nere på Gröna Kiosken en fredag. Det skapar helgkänsla på något bisarrt och lite oroväckande sätt. Så här i höstens intåg så kände jag ett sug efter att prova på något mer bastant än de ljusa lager som passerat strupen under sommarmånaderna.

Mitt val föll på Nils Oscar Brown Ale. Ett säkert kort i ny tappning. Priset var väl strax under Selma Lagerlöf.

En fluffig krona som snabbt försvinner ovanpå en brunröd färg fyllde glaset. Oerhört mild och lättdrucken, vilket kan ha sin grund i 4,6 vol %, med en viss eftersmak av bränt som tilltalar mig. Med tanke på mina förväntningar utifrån tidigare Nils Oscar är väl ölen godkänd men ändå ingen toppkandidat. Rätt tam antar jag jämfört med exempelvis bryggeriets India Pale Ale eller deras Harvest Ale. Men den funkar helt klart en mörk höstfredag som denna.


Mattes betyg: 6 av 10
Patas betyg: 6 av 10